Denna artikel framgår ursprungligen på Aktiespararnas webbplats
Vid analyser av såväl sektorer som bolag är det vanligt att åren under den stora finanskrisen studeras i syfte att se hur bolaget stod sig under en tid som beskrivs som den tuffaste sedan den stora depressionen från 1929. Det är både klokt och bra, men att utgå från att bara för att bolaget klarade sig då, kommer det klara sig nu kan visa sig vara förödande. Ingen kris är nämligen den andra lik mer än till ytan.
Finanskrisen 2008 tog, som namnet gör sig gällande, sin början på finansmarknaderna och spred sig sedan till realekonomin, medan fallet idag är snarare det motsatta. När korthuset bestående av subprimelån föll kom effekterna i den reala ekonomin; banker gick omkull, folk förlorade såväl jobb som bostäder och oron för en finansiell härdsmälta större och kraftigare än 1929 lade ytterligare en sordi på utvecklingen.
Vad som även skiljer de båda perioderna åt är bankernas kapitalisering. Då var det flera banker som hade dåliga balansräkningar, medan fallet idag är det raka motsatta. De ständigt återkommande stresstesterna visar att bankerna, som grupp och framför allt de svenska och amerikanska storbankerna, står väl rustade inför eventuella, stora utmaningar bland annat i form av kraftigt ökande kreditförluster.
Strax innan Lehman Brothers föll den 15 september 2008 sänkte FED sin styrränta från 4,5 % till 2 %. Det rörde sig således om en räntesänkning som därefter följdes av en lågkonjunktur. Även idag råder lågkonjunktur i flera av världens länder och det befaras även att det kan bli recensioner. Emellertid tenderar inte styrräntorna att sjunka, utan tvärtom öka. Förvisso kan en topp vara nådd, likväl sjunker de inte och tillsammans med de dystra utsikterna för framför allt retail, bygg, entreprenad samt anläggning kan cocktailen bli allt annat än välsmakande. Detta är en stor skillnad relativt finanskrisen.
Likheter med finanskrisen
Såklart finns även likheter. Den främsta torde vara att då, 2008, liksom nu har en girighet drivit upp olika tillgångsklasser. I jakt på tillväxt har flera bolag, men också institutioner, förvaltare och investerare sökt sig allt längre ut på riskskalan och inte sällan applicerat en belåning. Fokus har mer varit på den potentiella uppsidan än den befintliga nedsidan. Baksmällan har inte varit någon nådig, vilket aktieägare i till exempel Cibus, Castellum, Besqab, Moberg Pharma med flera har fått uppleva.
Utöver girigheten och lånekarusellen finns andra likheter, såsom en överhettad bostadsmarknad och laggande effekter av centralbankernas ageranden.
LÄS ÄVEN: Buffett förbereder sig – för börsstök
Makro och mikro
”If you spend 13 minutes a year on economics, you’ve wasted 10 minutes” är ord yttrade av finansprofilen och förvaltaren Peter Lynch. Budskapet är att fokus ska vara på bolagen, det vill säga mikro, och inte på hela den ekonomiska världs- och eller nationala ekonomiska situationen. Det är vad och hur bolagen förhåller sig till och agerar på en ständigt föränderlig marknad som driver tillväxt och därmed aktiens pris, inte nödvändigtvis tvärtom.
Det finns mycket sanningsord i Lynch utlåtande, men det ska inte oreflekterat sättas i praktik. Warren Buffett, nyligen fyllda 93 år, är ofta missförstådd att inte bry sig om makro. Faktum är att han på intet sätt negligerar makro och var någonstans i konjunkturcykeln ett bolag befinner sig. Han låter inte makro styra hans investeringsbeslut, men han tar med nämnda i sin process och sin kalkyl. Sagt med andra ord skulle han inte investera i Boliden på toppvinster när alla data signalerar att cykeln för råvaror står på sin topp och bedöms stå inför en avkylning.
Att ta med sig
Ingen kris är den andra lik. Absolut kan och ska tidigare kriser och hur bolagen förhöll sig till nämnda studeras, likväl är detta inte ett facit för idag, 2023. JM är ett anrikt bolag och har klarat samtliga av de kriser, såsom 1990-talets fastighetskris och avhandlade finanskris 2008, som de ställts inför. Emellertid är detta inte en garant för att de klarar av nuvarande sådana.
Utifrån vad jag läst från såväl marknads- och bolagsanalytiker via JM:s rapporter till Johan Skoglunds deltagande i intervjuer med mera bedömer jag att bolaget har medel för att övervintra, men jag studerar inte bara rapporterna från 2008–2009 och därefter naivt utgår från att bolaget klarar 2023–2025.
2008 sjönk räntorna i USA och Sverige, om än att Riksbanken var senare att agera än FED. Idag stiger de. 2008 steg inflationen till att i USA uppgå till 3,84 % och i Sverige 4 %. Idag har nämnda minskat relativt kraftigt i USA och uppgår till 3,2 %, medan den i Sverige fortfarande är på höga nivåer om 6,4 % (KPIF).
Inte att förglömma att allt har skett lika snabbt som kraftigt. Från noll till hundra. Adderar vi till detta att unga konsumenter, bolånetagare med flera är uppvuxna under en era där begreppen inflation och positiva räntor var något förlegat blir mixturen än mer väsensskild från finanskrisen.
Äpplen och päron har gemensamt att de är frukter, men därefter skiljer de sig åt. Gör dig inte otjänsten att se dem som vore de en och samma frukt.
MISSA INTE: Vd:s långsiktiga aktieklipp – i egna bolaget: ”Våga köpa och äga länge”
