Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Ränta-på-ränta-effekten är lika enkel att förstå som den är svår att verkligen utnyttja i praktiken. Att kunna använda den på rätt sätt gör en enorm skillnad både för avkastningen i din portfölj och för livskvaliteten i vardagen, skriver Cristofer Andersson.
Vår hjärna är ett imponerande organ. Trots att den blott väger cirka 1,5 kilo står den för 25 procent av vår energiförbrukning, men när resultaten studeras är det inte svårt att förstå den höga konsumtionen. Bara tänk på det; ångkraften, penicillinet, relativitetsteorin, månlandningen, internet, CRISPR-Cas9 … allt är upptäckt och/eller skapt av detta lika märkliga som imponerande organ.
Trots dess exceptionalism har den likväl svårt att förstå och visualisera världens åttonde underverk – ränta-på-ränta.
Ränta-på-ränta
Huruvida det var Albert Einstein som benämnde ”ränta-på-ränta” som världens åttonde underverk tvistar de lärda ännu om, men likväl ändrar det inte dess existens. Formeln A=P⋅(1+r)n är svår att förstå och än mer att visualisera. Men när den får upplevas blir effekten mycket tydlig.
Jag talar av egen erfarenhet när jag säger detta, för trots allt som jag i unga (investerar)år hade läst och hört om fenomenet, kunde jag aldrig fullt ut förstå dess kraft och när jag slutligen fick uppleva det blev känslan tydligt märkbar.
Varför är fenomenet så svårt att verkligen införliva och visualisera? Rent logiskt borde det ju räcka med att jag förklarar och du applicerar, eller hur? Emellertid fungerar inte vår hjärna och vårt lärande på det sättet, vilket beror på vårt biologiska och evolutionära arv.
Trots all dagens teknik med allt från appar för kaffemaskin via click-and-collect till artificiell intelligens är vår hjärna mer eller mindre exakt densamma som den var för cirka 30 000 år sedan, då vi levde som nomader på savannen.
Då fanns inget skriftspråk, i alla fall inte enligt dagens regelrätta bemärkelse, och därmed var det ofta stammens äldsta som, vis av erfarenhet, lärde ut till de yngre medlemmarna. Inte sällan skedde detta vid lägerelden och i en berättande form.
Det var en gång…
Berättelsens makt är imponerande, för den ger åhörare möjligheten att införliva och visualisera och detta kan enbart ske om nämnda har något att associera till. Jakt på lejon eller andra djur, insamling av råvaror och byggande av skydd var något alla i stammen var bekanta med och således fanns materia att använda när berättelsen skildrades.
Det är just därför som vi har en skola där en lärare lär ut och förklarar, inte sällan med hjälp av en sorts berättelse. Skulle inte detta behövas skulle dagens skola klaras av snabbare än Lucky Luke hinner dra, för då skulle det ju räcka med att eleverna öppnar en bok, eller lyssnar på läraren, när han förklarar att a² + b² = c², eller hur? Emellertid är inte så fallet i och med vårt biologiska tillika evolutionära arv. Det krävs en berättelse.
Det är därför som många av oss blev uppfostrade med att läsa H.C. Andersens Den fula ankungen. Att säga till barn och unga att det är fult att mobba skulle inte hjälpa, för det finns ingen berättelse; inget att associera till. Kan vi dock berätta om den fula ankungen som sedan blir en vacker svan blir situationen en annan, för alla som läser boken eller får sig den berättad kan identifiera sig med den fula ankungen och all utsatthet och mobbning som denna får utstå innan dess metamorfos. Just den utsattheten vill ingen uppleva och därmed har lärdom etsat sig fast.
Linnéa
Tänk dig att du är 18 år gammal. Kanske har du precis tagit studenten, börjat arbeta extra eller fått en slant i examenspresent. Det är lätt att tro att investeringar och pensionssparande är något för framtiden – men det är just i början av vuxenlivet som tidens kraft blir din största tillgång.
Låt oss ta Linnea som exempel. Hon är 18 år och bestämmer sig för att investera 1 000 kronor varje månad i en global indexfond med en genomsnittlig årsavkastning på 8 procent. Det är inga fantasital – snarare en historiskt rimlig uppskattning på bred aktiemarknad. De första åren händer inte så mycket. Efter fem år har hon sparat in 60 000 kronor och med avkastning har summan vuxit till drygt 73 000 kronor. Kul, men inte livsomvälvande.
Låt oss dock spola fram bandet. När Linnea fyller 30 har hon lagt undan 144 000 kronor. Med ränta-på-ränta-effekten är värdet nu ungefär 230 000 kronor. Tio år senare är det totala värdet över 560 000 kronor – trots att hon bara sparat 264 000 kronor själv. Resten är ren avkastning.
Men det är nu det verkliga undret börjar. När Linnea fyller 50 har hon sparat totalt 384 000 kronor, men värdet på hennes investering är nu närmare 1,6 miljoner kronor.
Ränta-på-ränta-effekten har alltså gett henne mer än en miljon kronor i avkastning – trots att hon bara investerat en dryg tredjedel av det själv. Hennes pengar har jobbat åt henne, dygnet runt, i över tre decennier.
Hellre lite och länge än mycket och kort
Och det mest fascinerande? Hade hon börjat först vid 28 års ålder, alltså bara tio år senare, hade slutresultatet i stället blivit cirka 690 000 kronor – trots att hon då hunnit spara in mer själv. Skillnaden: nästan en miljon kronor mindre, bara för att hon väntade ett decennium.
Det är kraften i tidens gång. Ränta-på-ränta-effekten är inte en sprint – det är ett maraton. Och de som startar tidigt får den längsta, starkaste medvinden. Det här handlar inte om att man måste ha mycket pengar från början. Det handlar om att komma igång. Den som börjar i liten skala men är konsekvent, slår ofta den som väntar för att “spara mer sen”.
Precis som ränta-på-ränta fungerar i din portfölj, fungerar den också när det gäller lärande. Ju mer du läser investerarböcker, lyssnar på investeringsppoddar med mera kommer din kunskap att öka. Ny kunskaps läggs på tidigare sådan och i kombination med erfarenhet kommer du kunna kapitalisera i såväl dina investeringar som i jobb, studier och så vidare.
Det är inte magi. Det är matematik i den sanna berättelsens form och det fungerar så länge du gör verkstad av Charlie Mungers visdomsord: ”The first rule of compounding: Never interrupt it unnecessarily.”
