Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen ur Stock Magazine nummer 3 2026
Att placera aktivt och med engagemang eller bara passivt och enkelt? För de allra flesta passar den regelbundna och simpla stilen bäst. Så varför försöker så många göra någonting som bara blir kontraproduktivt och mindre lönsamt? Läkarstudenten Elias Sundberg, känd som Unga Aktiesparares egen spardoktor, tar oss med på en skakig men ack så viktig utvecklingsresa med efterföljande läkeprocess.
För att bli en riktigt bra investerare behöver du egentligen bara två saker: ett autogiro – och ett genuint ointresse för börsen.
Då kommer du varje månad att automatiskt sätta av pengar till ett sparande, som i bästa fall växer med 5–10 procent per år över tid, utan att hela tiden vara inne och pilla i det eller få panik när du ser att innehaven minskat i värde med 15 procent senaste halvåret.
Helt plötsligt, sådär 50 år senare, öppnar du ditt konto igen och inser att du sitter på en förmögenhet. Varför göra på något annat sätt?
Forskningen säger ju att den genomsnittlige aktive investeraren underpresterar börsen på sikt. Det borde kunna översättas till världens dyraste hobby, som utklassar både ishockey och ridsport i livstidskostnader.
Egentligen är det bara dumt att göra på något annorlunda vis. Men vi lever i en fri värld och om du har den naiva tilltron till dig själv att du kan utklassa börsen ska du få prova det. Här kommer därför receptet från en naiv investerare till en annan.
En tidigare välrenommerad placerare sa en gång något klokt. Han menade att den som vill bli en riktigt bra investerare bör ha ett ”något dåligt omdöme”, tåla mycket stryk och samtidigt vara beredd på att aldrig sova riktigt gott om natten.
Det är ett uttryck som fastnat hos mig. Trots att personen senare i princip gick i personlig konkurs – efter några riktigt dåliga investeringar. Det komplicerar förvisso bilden av avsändaren, då frågan är om han egentligen var en särskilt bra investerare, men det gör inte nödvändigtvis själva observationen mindre träffande.
Utveckling i flera vågor
Att investera handlar om att våga fatta beslut på knapphändig information. Inför en investering finns det inget som heter “det beror på” – svenskarnas favorituttryck för att friskriva sig från att svara fel – utan det finns bara två alternativ: köp eller avstå. Varje gång infinner sig en klump i magen. Det är inget som går att läsa sig bort från. Det är något som måste tränas upp. Något som kallas självförtroende och mod. Det byggs upp i olika faser.
Först kommer naiviteten. Jag minns fortfarande när jag köpte mina första aktier på egen hand. Det är snart nio år sedan. Kunskapen var på noll, naiviteten på hundra. Inget kunde gå fel. Jag berättar för alla om mitt klipp. Att jag kan räkna med en tidig pension och att investera inte är särskilt svårt, vilket tekniskt sett är sant eftersom du bara behöver trycka på en köpknapp. Men trots min stora övertygelse gick allt fel. Naiviteten övergick då till nästa fas: kallsupen.
Investeringarna går inte längre lika bra. Börsen faller och den aktie som köptes efter tre minuters intensiv analys visar sig vara betydligt mindre genomtänkt än du minns den. Det skär i själen när kapitalet försvinner. Varje procent känns personlig. Och nu pratar du inte längre med dina kompisar om din aktie. I undantagsfall säger du att det är en långsiktig investering, för att sedan skynda vidare till nästa samtalsämne. Men det är också här erfarenheten börjar ta form.
De beslut vi tar som investerare bör dels bygga på befintlig kunskap, dels på förvärvad personlig erfarenhet. Konkret innebär det att det är dumt att uppfinna hjulet på nytt, men hur hjulet fungerar måste du uppleva för att kunna förstå. Kunskap om aktiemarknaden och investeringar kommer från böcker. Den kan du enkelt läsa dig till. Att förstå hur en aktie beter sig utifrån olika scenarier, men framför allt hur du själv reagerar i dessa, är något som måste upplevas och inte går att läsa sig till. Självförtroendet kommer av att själv få erfara vad kunskapen innebär i praktiken.
Med tiden, efter att du svalt kallsupen, kommer den sista fasen: acceptansen.
Du pratar varken särskilt mycket om dina bra eller dåliga investeringar. Du har slutat försöka imponera på andra och kanske även på dig själv. Du vet att du kommer ha fel ibland. Att börsen kommer göra saker du inte förstår. Du har börjat förstå vad du faktiskt kan och vad du inte kan. Du behöver inte längre ha rätt i varje investering. Du behöver bara fatta tillräckligt många bra beslut över tillräckligt lång tid. Och det är det som är det svåra. Vägen mot självförtroende kantas av en ständigt upplevd känsla av att vara otillräcklig.
Kostnaden du får betala
Det här är priset av att vara en aktiv investerare. Du kommer med största sannolikhet att underprestera börsen under vissa perioder. Men är du en av de lyckligt lottade kommer du att se din förmögenhet fullständigt utklassa snubben med autogiros motsvarighet.
Med största sannolikhet kommer detta dock aldrig inträffa. Du kommer i stället att se ditt kapital underprestera år efter år, utan att något mirakel inträffar. Du har blivit den genomsnittlige aktive investeraren. Du kanske underpresterar börsen.
Men vad spelar det för roll? Du har ju byggt upp ett självförtroende som heter duga. Nästa tanke som slår dig kanske är att du ska bli hockeyproffs eller elitryttare. Den satsningen är ju trots allt försumbar i förhållande till vad du redan har slarvat bort på börsen.
