Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Två och ett halvt år på Ung Privatekonomi har gett Ebba Holmqvist massvis av fina minnen och viktiga insikter om hur det egentligen står till med den ekonomiska kunskapen bland ungdomar. Något som är tydligt är att organisationen spelar en stor och betydande roll – för alla gymnasieelever som tar del av föreläsningarna.
Efter fem terminer på Ung Privatekonomi har jag varit i vartenda hörn av Stockholm. På tunnelbanans slutstationer, i föreläsningssalar med över 300 taggade elever och i klassrum med tre elever som sitter längst bak och halvsover när jag kliver in. Jag har föreläst för både yrkesprogram och högskoleförberedande linjer och totalt mött över 10 000 gymnasieelever.
Det har varit en riktigt kul resa. Både för att jag har fått träffa så många roliga elever men också för att mina kunskaper inom ekonomi har vuxit enormt. Jag har blivit attackerad med frågor. Många gånger har jag fått frågor jag inte ens reflekterat över tidigare, vilket har bidragit till att jag själv lärt mig otroligt mycket.
Att föreläsa för Ung Privatekonomi har också gett mig en tydligare bild av hur den ekonomiska kunskapen faktiskt ser ut bland gymnasieelever i dag. Generellt tycker jag att den är oroväckande låg. Men det är inte ens det största problemet. Det största problemet är snarare hur extremt varierande kunskapsnivån är – från skola till skola och från klass till klass.
Högt och lågt
Trots att jag befunnit mig inom samma stad, och många gånger till och med på samma skola, varierar kunskapsnivån enormt mellan elever. I vissa klassrum får jag frågor om Kronofogden, hur man betalar räkningar eller hur man sparar när man inte har några pengar alls. I andra handlar frågorna om skatteoptimering, reseförsäkringar till Val d’Isère eller hur man bör investera pengar man fått av sina föräldrar.
Samtidigt har jag insett att oavsett om vi föreläser för elever som knappt har möjlighet att spara eller för elever som vuxit upp med pengar som en självklar del av vardagen, så behöver alla ekonomisk kunskap. Oavsett hur varierande frågorna är så är alla lika viktiga att svara på.
Privatekonomi får begränsat utrymme i skolan. Det är problematiskt. Inte bara för att eleverna vill lära sig men inte får – utan för att okunskap gör unga sårbara. Här fyller Ung Privatekonomi en otroligt viktig roll. När någon tar sig tid att svara på frågor och möta både oro och nyfikenhet kan det bli början på ett livslångt intresse. Kanske till och med starten på ett livslångt månadssparande.
Det finns något väldigt fint i att vi möter alla typer av elever. Både de som redan har ett intresse och de som inte har det. Vi träffar alla. Oavsett om de själva valt det eller inte – och oavsett uppskattar de alltid att vi kommer. De tycker att det är spännande att få utbildning inom privatekonomi och investeringar. Kanske framför allt eftersom de inte får den kunskapen i skolan. Intresset finns där. Nyfikenheten finns där. Det som ofta saknas är möjligheten och någon som tar sig tiden att lyssna och svara.
Det blir väldigt tydligt ute på skolorna hur uppskattat Ung Privatekonomi är. Många gånger har jag varit bokad för en timmes föreläsning men stannat i två eller tre. Eleverna stannar kvar. Frågorna tar aldrig slut. Vi sitter tillsammans medan någon öppnar sitt första ISK-konto eller köper sin första aktie. Det är den bästa känslan som finns.
Finns för alla
Ett av mina tydligaste minnen av hur viktigt Ung Privatekonomi är kommer från Nacka Strands gymnasium. Jag föreläste för en estetklass som var nyfiken men samtidigt lite skeptisk till investeringar. Efter föreläsningen stannade jag kvar länge och svarade på frågor. När alla andra hade gått kom en tjej fram till mig. Hon tackade för föreläsningen och berättade att hennes bror hade försökt förklara aktier för henne flera gånger. Men att hon aldrig hade förstått. Nu gjorde hon det. Sedan frågade hon om hon fick ge mig en kram. Jag trodde jag skulle tuppa av eftersom det var så gulligt.
Oavsett om jag får kramar eller inte efter föreläsningarna märker jag samma sak varje gång. Eleverna vill verkligen lära sig. De vill bli lyssnade på och att få utrymme att ställa sina frågor. Oavsett om de bottnar i oro eller nyfikenhet. De bär på så många funderingar kring ekonomi som de inte får möjlighet att lyfta någon annanstans. Ibland är de redan väldigt intresserade och vill ha någon att bolla tankar och investeringsidéer med. Ibland är det elever som aldrig tidigare pratat om ekonomi med någon – varken hemma eller i skolan.
Som föreläsare behöver man både inge trygghet och skapa engagemang. Förutsättningarna ser olika ut varje gång. Men man får finnas där oavsett. Det är kanske det finaste med Ung Privatekonomi. Vi finns där för alla elever. Oavsett postnummer, kön eller tidigare intresse. Och just eftersom det inte är frivilligt når vi också dem som annars aldrig hade sökt sig till den här kunskapen.
