Föreställ dig att du har investerat 98 procent av allt kapital och att börsen rasar med över 20 procent på blott några dagar. I TV, podcasts, youtube-kanaler och på tidningssidor talas det om ”börskrasch” och att småsparare gör klokt i att undvika börsen för att säkra sina tillgångar. Föreställ dig att sitta där med bolag du bedömer vara framtida vinnare, men som du tvingas skala ned i för att alla dina andelsägare har drabbats av panik. Låter det som en rolig och tacksam sits? Troligtvis inte – välkommen till en fondförvaltares värsta mardröm.
Fondförvaltare – the basics
För många är det en självklarhet vad en fondförvaltare är samt gör, men långt ifrån alla vet detta. Kortfattat och något övergripande kan deras roll förklaras som att de förvaltar andra sparares pengar. Genom sin fond, som investerar i flera bolag och som inte sällan ryms inom ett visst segment eller en viss sektor, är de en småsparares förtrogne. Den som sparar i en fond hyser således stor tillit och tro till att förvaltaren är ständigt uppdaterad och påläst om varje litet innehav, men också om hur de makroekonomiska rörelserna utvecklas. För detta tar förvaltaren en liten summa i form av förvaltningsavgift. Denna kan i vissa fall vara hög och således ska än fler krav ställas på nämnda.
En fondförvaltare kan dock inte agera likt vore hen en privat investerare. Det finns regler, av vilka du kan läsa mer ingripande om på Fondbolagens Förening, som sätter ramarna för vilka utrymmen en förvaltare har. Bland annat får innehav i en aktiefond maximalt utgöra fem procent av fondens värde, alternativt tio procent om dessa 10-procentare maximalt uppgår till 40 procent av det sammanlagda fondvärdet. Om vi räknar på detta blir det minst 16 innehav: först 10-procentare, maximalt fyra stycken. Då har fonden investerat 40 procent och har 60 procent kvar att investera. Resterande innehav får maximalt uppgå till 5 procent och eftersom fonden har 60 procent kvar att investera blir det totalt tolv innehav till. Summa summarum måste en fond ha minst 16 innehav.
Var din egen förvaltare
Som i allt människan tar sig an finns både för- och nackdelar. Att vara fondförvaltare är ett exempel och det är nog inte så roligt att på grund av utflöden tvingas vara på säljsidan när börsen rasar. Eller att på grund av inflöden tvingas vara på köpsidan när börsen, helt fri från några fundamentala kopplingar, tangerar nya ATH:s på varandra.
Som privat småsparare har du fler fördelar relativt en professionell fondförvaltare. Dels är det du som bestämmer vad, när och hur du vill genomföra en transaktion, dels har du inga externa regelverk som sätter gränser. Du är mer eller mindre helt fri. Detta kan vara bra och uppskattat, men är det något jag lärt mig via alla mina studier, forskningsgenomgångar, idé- och kulturhistoriska översyner et cetera är det att människan mår och verkar bra av vissa regler; vissa ramar; vissa principer. Utan dessa blir vi lätt vilsna och villrådiga.
Hur ska du ha det, egentligen?
Det må vara mindre passande i en text likt denna, men inte fick renässans-, men också en del av upplysningsmänniskorna det lättare när de insåg att kyrkan ljugit för dem sedan dess maktexpansion efter romarrikets fall. Vem skulle de nu tro på och lyssna till? Staten? Och när franska revolutionen inträffade och det blev ett skräckvälde där alla skrek om en sorts återgång till ”hur det var innan”? Samma har kunnat ses under hela människans historia – var det hundra procent fritt från regler och ramverk när vi byggde våra första små samhällen? Tror du verkligen att vi levde totalt egalitärt som nomader? Nej – vi har alltid haft något, må det vara en ram, lagar, regler, scheman eller dylikt, som har verkat som våra stöttepelare.
Varför tenderar vi att ständigt söka stöd i scheman, regler et cetera? Jo, för att det ger ett sorts (skydds)nät att ömsom falla tillbaka på, ömsom förhålla sig till. Vi hatar att vara styrda, men vi hatar också att vara helt fria. Människan är motsägelsefullheten självt. Vi vill liksom både behålla och äta av kakan. Att bli tillfreds med dessa kluvna drifter; att acceptera och förhålla sig till dem kommer göra att du dels blir mer mentalt motståndskraftig, dels att du kan lägga än mer mental energi på vad som verkligen spelar roll – din portföljs bolag och dess fundamentala utveckling.
Plocka russinen ur kakan
Vad är det som hindrar dig från att ”copy & paste” de regler, ramverk et cetera som fondförvaltare har och applicera dem på dig själv som småsparare tillika investerare? Det finns säkert många tacksamma partier och faktorer du kan ha nytta av! Kanske är reglerna om vilken största vikt ett innehav får ha? Och kanske även de om upprättande av faktablad? Sistnämnda kan översättas till att du måste författa din strategi och hur du ämnar allokera ditt kapital. När? Hur? Varför? Hur går analysprocessen till? Et cetera.
Genom att plocka russinen ur kakan slipper du också förhålla dig till externa regler i allmänhet, men oberäkneliga andelsägares nycker och med det tvingas sälja när börsen rasar, för till skillnad från alla andra drabbas du (i.e. dina andelsägare) inte av flockmentalitet, aktivitetsbias, FOMO eller dylikt. Eller hur? Du tvingas inte heller köpa när aktiekurserna når nya ATH:s snabbare än Lucky Luke hinner dra skarpt för likt fallet med nedgångar drabbas du ej av flockmentalitet, aktivitetsbias eller FOMO med flera. Eller hur?
Ne quid nimis
”Måtta i allt”. Ja, visst finns det en sanning i det uttrycket, för hur var det nu? Är människan ”perfekt” i full frihet? Nej. Under full kontroll och översyn? Nej. Således torde sanningen om att vi är vår bästa version av oss själva; den bästa investerare vi kan vara, när vi har vissa ramar och regler att förhålla oss till. Uppfinn inte hjulet igen – ta de bästa delarna från andra och bygg sedan en version som är helt unik och enbart anpassad för dig. På det sättet blir du din egen Vergilius – din egen vägvisare! Eller, för att översätta till börsen: din egen (fond)förvaltare.
