Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Fyra gånger om året inträffar en kortvarig men samtidigt tydlig personlighetsförändring. Den är enkel att både förbereda sig på och att planera för. Men det gör det inte alltid lättare att inte agera i affekt. Välkommen till aktienörden David Flatbacke-Karlsson, chefredaktör på Stock Magazine, och hans tankevärld under en glödande kvartalsrapportsäsong med kursrörelser åt alla håll.
Första, andra, tredje, fjärde. Ett börsår innehåller fyra kvartal där bolagen (i alla fall de allra flesta som är noterade på Stockholmsbörsen) ska bjuda på lika många rapporter där dessa redogör för den senaste tremånadersperioden som gått, meddelar sin finansiella utveckling och, vilket kanske är det allra mest spännande, bjuder på hur de ser på sina framtidsutsikter.
Tre månader. Ett kvartal. Det är inte någon särskilt lång tidsperiod. I alla fall inte om man är en yngre person. Visserligen har jag nyss fyllt 30 år med tillhörande grubblerier och funderingar som, i någon form, hör till det här skedet i livet. Men inte desto mindre är min investeringshorisont fortsatt klart längre än något eller några enstaka kvartal eller år.
Dessutom är Unga Aktiesparares fem gyllene regler – “Förstå vad du köper”, “Håll dig informerad”, “Spara långsiktigt”, “Spara regelbundet” och “Sprid riskerna” – inpräntade i mitt mindset sedan snart ett decennium tillbaka.
Tänka rätt – men ändå ha fel
Det finns absolut inga rationella skäl för mig att dras med i den aktiekursturbulens som inte sällan uppstår i samband med att ett bolag presenterar en kvartalsrapport. Likväl gör jag det ändå. Varför, kan man fråga sig?
En rapportsäsong gör någonting med en som är lite extra intresserad av börs, aktier och bolag. Eller åtminstone med mig.
Jag läser in mig på estimat och förhandsförväntningar och försöker att skapa mig en bild av vad som kommer att stå i mina innehavs rapporter. Ofta är jag rätt så långt från att landa rätt i mina försök till kalkylerade gissningar.
Och när jag väl lyckas hamna någorlunda bra till i mina spekulationer och fortsätter att läsa på om den faktiska rapporten och tar del av reaktioner och kommentarer från analytiker och experter inför öppningen av handelsdagen ifråga blir kursreaktionen relativt ofta ändå den motsatta som jag har räknat med – på gott och ont.
Det är det här som lägger grunden till den hatkärlek som infinner sig inför en rapportperiod. Inte minst kopplad till den mest intensiva delen som äger rum nästa vecka, vecka 29 2026. Då kommer merparten av de större bolagen på Stockholmsbörsen att redovisa sina resultat för det andra kvartalet. Det gäller även en stor del av de bolag som går att hitta i min egen portfölj. Fredagen den 17 juli släpper hela fem (!) av “mina” innehav sina rapporter.
Inte svårt att hamna snett
När information pumpas ut i snabb, intensiv och dessutom välfylld takt är det nästan omöjligt att inte ryckas med. Att bli såväl överdrivet glad över en tvåsiffrig kursuppgång som bestört och oroad över en lika stor nedgång.
Det lockar inte sällan till att trycka på köp- eller säljknappen hos nätmäklaren. Trots att rapporten inte lästs mer än som en väldigt kort sammanfattning i några meningar eller att vd och ledning inte ens hållit sin utförligare analytikerkonferens ännu.
Det blir en kamp mellan hjärnans system 1 och system 2. Att stå emot impulsen från det förstnämnda, där den uppstressade reptilhjärnan sätter agendan för den aktuella sinnesstämningen, är inte det lättaste och kräver både stor ansträngning och även en viss dos rutin.
Flera gånger har jag både köpt och sålt aktier direkt efter att ha fått se den första kursreaktionen utan att skapa mig den minsta bild av huruvida bolagets fundamenta har förändrats eller inte.
I efterhand går det i åtminstone 9,5 av 10 fall tidigt att se att ingenting har stöpts om i grunden på grund av marknadens omedelbara reaktion på ett enskilt kvartal. Det är heller inte ovanligt att dessutom få se aktien antingen hämta in en stor del av fallet eller tappa en betydande del av den initiala uppgången. Eller så kommer det en tweet eller ett utspel från Donald Trump eller en förändring i oljepriset som ritar om handelsdagens förutsättningar fullständigt – oavsett vad som faktiskt står i rapporten.
När man tar ett par djupa andetag och låter ovan nämnda system 2 sakta men säkert aktivera sig går det ofta att inse att faran inte är så stor i samband med vad som är en stor rapportreaktion i rena procentmässiga tal.
Kanske har snarare en god möjlighet att öka sitt innehav i ett bolag man tror på långsiktigt uppstått? Eller så går det att i lugn och ro formulera sina tankar och komma fram till ett beslut i att det är läge att minska lite grann, i alla fall tillfälligt, i en aktie där värderingen blivit väl hög? Bäst av allt kan också vara att göra just absolut ingenting för stunden eller i närtid. Det är sällan ett dåligt recept.
Slarva inte
Givetvis är det både roligt, utvecklande och viktigt att läsa sina bolags kvartalsrapporter. Det är sunt att följa upp hur den resultat- och marginalmässiga utvecklingen ser ut, vad vd-ordet innehåller och hur bolaget ser på sin framtid inom sina olika nischer och på sina olika marknader.
Men det är A och O att ha rätt pengar på rätt plats och att ha en huvudsaklig sparhorisont som är längre än ett eller två enskilda kvartal. Samma gäller kring din tidsrymd när det kommer till att analysera aktierna i din portfölj och huruvida de ska få vara en del av den eller inte. Då blir det mer att investera i stället för att spekulera.
Genom att ha dessa förutsättningar på plats minskar du risken för att göra onödiga och kostsamma misstag i stridens hetta som du kort därefter kommer att ångra bittert.
Sagt och gjort. Jag har börjat att ladda upp inför en av årets mest intensiva börsveckor. Jag kommer säkert att både ha rätt och fel i mina teorier, spekulationer och analysförsök – och ändå få kursmässiga utfall som är tvärtemot vad jag räknade med.
Det är det som gör rapportsäsongen både älskvärd och avskyvärd för en aktienörd. Den innehåller en svårförklarlig skräckblandad förtjusning. Målet är alltid att ta sig igenom den utan att ta felaktiga beslut i stunden, att lära sig nya saker om både sina aktier och sin egen psykologi och att sedan kunna andas ut ett tag innan det är dags att göra samma emotionella berg-och-dalbaneresa igen ett par månader senare.
“The show must go on”, för att citera Queens legendariske sångare Freddie Mercury.
