Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Inom investeringar av alla dess slag talas det om det ökända biaset ”Sunk cost fallacy”. Ingen går säker för den här fällan – vare sig välrenommerade investerare, högt uppsatta politiker eller du och jag. Men hur går det att göra smällen lättare att hantera? Robert Blomfjord bjuder på klok vägledning i frågan.
Det här är sunk cost fallacy
När du lagt ned en mängd resurser på ett visst projekt blir du mindre benägen att överge projektet även om det skulle bli tydligt att det inte kommer att löna sig.
För investeraren har det oftast med ekonomiska resurser att göra. Men ”Sunk cost fallacy” dyker upp i många olika sammanhang. Om du exempelvis skulle vara i ett förhållande som du vill avsluta kommer det att vara psykologiskt svårare ju längre ni har varit ihop och, paradoxalt nog, ju mer ni har bråkat (men också löst bråken).
I så fall är risken stor för att drabbas av detta psykologiska fenomen som kallas Sunk cost fallacy. Psykologin bakom den här effekten kan förklaras av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans som beskriver att när våra handlingar och självbild inte går ihop skapas ett obehag som vi strävar efter att minska. Antingen via en ändrad självbild eller via ett ändrat beteende.
För investeraren innebär det här att vi har en självbild som säger att: ’’Jag är en duktig investerare’’, vilket för oss till tanken: ’’Jag tror att det här bolaget kommer att gå bättre än index’’.
Skulle aktien gå ned tvingas vi ta ställning till en ny tanke. Nämligen: ’’Den här investeringen utvecklas dåligt’’. De två tankarna är motstridiga. Jag kan ju inte vara en speciellt duktig investerare om mitt aktieköp inte lönar sig. Det här skapar dissonans. Att sälja en aktie på minus blir därför inte bara ett slag mot privatekonomin – utan även mot självbilden av dig som en duktig investerare.
Ju större kraft du lagt på ditt aktieköp, desto starkare slag mot självbilden. Sunk cost gör alltså i praktiken att vi håller i aktier som går dåligt för länge. Men den psykologiska fällan handlar egentligen om en slags identitetsförsvarsmekanism.
Så kan du påverkas
För att ta ett aktuellt exempel kan vi kolla på bolaget Intellego som är under granskning för redovisningsfusk. En känd privatinvesterare har sedan länge varit en av bolagets stora investerare och medialt även försvarare.
Sunk cost kommer in via att investeraren analyserade bolaget, köpte in sig och kraftigt argumenterade för aktien på sociala medier. När journalisten Sven Nordenstam lyfte kritiska frågor kring Intellego var investeraren snabb med att idiotförklara denne på forumet X.
Eftersom investeraren själv inte var kritisk mot bolaget och valde att fortsätta äga och försvara aktien visar exemplet på hur svårt det kan vara att omvärdera en investering när både pengar och socialt kapital är investerat.
Vi vanliga småsparare rör oss sannolikt inte med så stora summor eller får den graden av uppmärksamhet. Men effekten är densamma för oss. Vi lägger ned tid på att läsa in oss på ett bolag, satsar pengar på att köpa aktien, kanske snackar med kompisar om vår övertygelse om aktiens stundande framgångar och har därmed även lagt in viss social prestige i mixen.
Helt plötsligt har vi lagt ned ganska stora resurser i aktien och som i exemplet ovan har vi gjort aktien mycket svårare att sälja än vad den nog borde vara.
Undvik fällan
Hur gör man bäst för att undvika sunk cost fallacy? Svaret är lättare sagt än gjort. Genom att bortse från tidigare lagda resurser (tid, pengar, sociala aspekter) och ställa dig själv en kontrollfråga: ”Om jag inte ägde aktien i dag, skulle jag då köpa den?”.
Det som händer då är att du behöver fatta ett nytt beslut. Snarare än försvara ett gammalt.
Ett annat knep är att skriva ned sin investeringstes innan du köper, där du inkluderar frågor som: ”Varför köper jag den här aktien?” och ”Vad skulle få mig att sälja?”.
Det här minskar dissonansen eftersom du vid ett sälj då bara följer din plan, vilket är helt förenligt med din självbild som en duktig investerare. Ett tips om du skriver ned dina säljkriterier är att inte basera dessa på kursrörelser eftersom du då faller offer för en annan psykologisk fälla: ankringseffekten.
Ett tredje råd är att normalisera och acceptera att du kommer att ha fel. Att vi köper aktier eller fonder som går ned är en oundviklig del av börsen och även erkänt mästerliga placerare som Warren Buffett har gjort investeringar som gått dåligt.
Så länge vi ser en försäljning på minus som ett personligt misslyckande kommer vi att hålla fast vid positioner längre än vi borde. Men om man kan erkänna ett felbeslut, frigöra kapitalet och gå vidare utan att blanda in egot har man tagit ett stort steg mot att bli bättre investerare.
