Bli medlem i Unga Aktiesparare här
”Även om förlusten vid slutet av 2012 sved, ser jag på den i dag som kanske det bästa som hade kunnat hända mig. Inte bara för att det blev den käftsmäll som jag behövde, utan också för att den ekonomiska förlusten i absoluta tal hade varit än högre ju längre åren hade gått”, berättar Aktiespararnas analytiker Cristofer Andersson när vi på Unga Aktiesparare bad honom skriva om sin investeringsresa.
Isberget
Likt vi enbart ser ett isbergs topp och inte dess substans under vattenytan, ser vi ofta framgångsrika investerare först efter att de har blivit just det, framgångsrika. Vad vi inte ser är hela resan och processen från resans första steg. Jag brukar ofta tänka på och jämföra med atleter, inte bara i min roll som investerare och skribent av såväl analyser som krönikor och böcker, utan också som lärare.
Inte sällan ser jag Gunde Svan eller Ingemar Stenmark framför mig. Oavsett väder tog de sig ut i spåren, gjorde sina fyspass och levde enligt sina respektive Skalmansklockor. Inget av detta såg vi, utan det enda som fick se var när de krossade sitt motstånd och förärades med guldmedaljer.
Förstå mig rätt nu när jag går in på min egen resa från noll kronor till rätt så många sådana, för jag försöker inte att på något sätt framhäva mig själv, eller jämföra mig med dessa framstående personer. Dock delar vi just insatsen, den nedlagda tiden och energin, eller som det brukar heta – ”the job to be done”.
Samma kan vi se med investerare såsom Warren Buffett, Charlie Munger, Bill Ackman och George Soros. De har inte fått sig sina framgångar serverade på ett silverfat, utan bakom framgångarna ligger hårt jobb och ett dynamiskt mindset, båda omslutna av kanske det viktigaste av allt – ödmjukhet. Ödmjukhet inför sig själv, sina nuvarande begränsningar men också brister. Utan dessa viktiga faktorer hade de inte varit där de är i dag, för som vi vet har även de gått på sina respektive minor.
De första åren
”I always knew I was going to be rich. I don’t think I ever doubted it for a minute”. Detta är ord som har yppats av Warren Buffett och även om det finns de som anser ett sådant utlåtande som något förmer, något kaxigt, finner jag det sporrande.
Att ha ett mål och en obotlig tro på att man kommer att lyckas är inte bara bra, utan också essentiellt för att kunna gå från start till mål, om nu ett sådant finns på börsen. Enligt mig finns nämligen bara en början, då fokus för mig – och dig – alltid ska vara på resan och processen, inte målet och utfallet.
Börsen är, som bekant, ett never ending game. Därför bör fokus ligga snarare på processen än på det enskilda utfallet. I längden formas våra resultat av vad vi belönar hos oss själva. “Show me the incentive and I will show you the outcome”, som Charlie Munger uttryckte det.
När jag började att investera hade jag inte fullt ut tagit åt mig av denna viktiga lära. Inte heller hade jag tagit åt mig av alla de klokskaper som erfarna investerare proklamerade. Såsom att tänka långsiktigt, att avkastning måste få ta tid och så vidare. Likt många nya och oerfarna valde jag att inte (in)se styrkorna i de bolag som har epitetet ”tråkiga” och att de mer ofta än sällan är dess raka motsats.
För är det verkligen tråkigt att ”tråkiga” Investor har levererat en totalavkastning om 617 procent de senaste tio åren? I stället var jag mer den naiva, som efter att ha börjat med en ”slam dunk” i Shamaran Petroleum, trodde mig vara guds gåva till investerarna.
Jag hade gått in tungt i aktien när den handlades till strax under 1,3 kronor under sommaren 2012 och kunde bara ett par veckor därefter sälja till 3 kronor. Motsvarande en vinst strax över 100 procent. Via lite inläsning och desto mer tur var jag kung och med den uppfattningen tog jag mer eller mindre allt kapital in i ett annat oljebolag som knappt efter att jag hade investerat gick i konkurs.
Hade jag läst på? Marginellt och visst var jag införstådd med konkursrisken, men jag var ju ”kung” och en sådan faller inte… Det sved, rejält. Att se en sådan stor del av sitt kapital försvinna lämnade ett stort avtryck hos mig och många gånger kom tankarna att jag skulle lämna börsen. ”Allt är bara ruffel och båg”. ”Allt handlar bara om tur”.
Emellertid valde jag inte att tillåta mig drunkna i en liten vattenpöl, för det är vad det var. En vattenpöl, inte ett hav. Jag har alltid sagt att om jag nu prompt ska drunkna, ska det vara i ett hav. En vattenpöl är ju ingenting, eller hur!? Dynamiskt mindset. Fokus på processen och vad jag kan påverka.
Det var nu jag började ta åt mig av det som jag redan hade läst samt hört från andra, mer erfarna. Precis som Aristoteles säger i Den nikomachiska etiken studerar vi inte etik för att veta vad dygd är, utan för att bli goda, studerar vi utsagor, texter, samtal med mera från erfarna och kunniga investerare för att själva bli det. Vi lär oss inte för att veta, utan för att applicera. Kunskap i sig är inte makt, utan är det först när den sätts i praktik.
Strategin växer fram
Efter fiaskot i slutet av 2012 och början av 2013 började jag att successivt forma en strategi som skulle passa just mig. Jag vill accentuera ”just mig”, för detta är viktigt. Det sägs att det finns lika många strategier som det finns investerare och det är ingen lögn. Tvärtom. En strategi ska vara anpassad efter ditt liv. Studier och jobb och därmed inkomst, kynne, tillgänglig tid samt energi är alla viktiga faktorer att ta med dig när du skapar dig just din strategi.
Har du tid och energi att kunna följa börsen 24/7 365? Högst sannolikt inte. Har du kunskapen och psykologin att kunna förhålla dig till marknadens nycker och volatilitet? Högst sannolikt efter ett par år, men i början? Här minskar nyss nämnda sannolikhet avsevärt.
Jag började med en ren och skär värdestrategi och det gick bra. Med stöttning och hjälp av mer erfarna, vilka jag lärde känna via bloggar och sociala medier, utvecklades jag och det syntes även i avkastningen. Likväl var det något som skavde och ju mer jag kom att läsa om utdelningsstrategin, desto mer kom jag att finna den lockande.
Därmed togs ytterligare ett steg i min investeringsresa. Från en naiv ”jag ska hitta nästa ’vi ska bota cancer senast idag-bolag’” via värde till en kombination av dels förstnämnda, dels utdelningar.
Det kändes rätt och jag såg framför mig att jag långt senare i livet skulle kunna komma att leva på utdelningar. Låter jag förmer? Kaxig? Som Buffett, när han sade att han alltid har vetat att han ska bli rik? Kanske, men jag hoppas att du i stället ser det som att jag hade ett mål, som jag visste hur jag skulle nå; nitiskt sparande och ett lika nitiskt förhållningssätt till de kriterier som jag ville se i bolag vid en investering samt ett ständigt ödmjukt sökande efter nya kunskaper, insikter och lärdomar.
Två steg fram – ett bakåt
Sommaren 2015 togs de första, rejäla stegen i utdelningsstrategin. Observera att detta var innan många av de utdelande ETF:er tillika fonder som finns i dag då inte var oss dödliga tillgängliga och därmed ville jag hellre ha fler än färre bolag i portföljen, för att inte bli för beroende av blott ett fåtal.
Att kalla det riskspridning är en naiv sanning med modifikation, för som jag har skrivit tidigare i såväl krönikor som böcker kan en hög diversifiering vara mer riskfylld än en koncentrerad, då det betyder att tid och energi måste fördelas på fler bolag. Därmed infinner sig den tydliga risken att man inte kommer att kunna följa bolagen så noga som krävs, vilket allas vårt orakel från Omaha tydligt har förfäktat; ”Diversification is protection against ignorance”.
Det säger sig självt att det blev ett par felinvesteringar, vilket såklart påverkade den totala avkastningen. Dock valde jag att se varje felsteg som en möjlighet till lärande och därmed har det fram tills i dag kommit att bli två steg framåt, ett steg bakåt – i stället för vice versa.
Då Mr. Market är pardonlös i sina domar har jag lärt mig den hårda vägen. Bra beslut har rosats, dåliga risats. Jubel har ekat, vrede och sorg dämpat. Även om förlusten vid slutet av 2012 sved, ser jag på den i dag som kanske det bästa som hade kunnat hända mig. Inte bara för att det blev den käftsmäll som jag behövde, utan också för att den ekonomiska förlusten i absoluta tal hade varit än högre ju längre åren hade gått.
Är jag i dag fullärd? Immun mot allt och inget som Mr. Market slänger på mig? Nej, utan varje dag är unik på sitt eget vis och det är just det som jag älskar med börsen. På börsen finns inget statiskt. Det finns ingen hemlig kod á ↑ ↑ ↓ ↓ ← → ← → B A Start som gör att du alltid kommer prestera bättre än jämförelseindex, utan i stället krävs det, som i så mycket annat, hårt jobb, avsatt tid och energi, tålamod och ambitioner.
Slutligen måste också ödmjukhet accentueras, för utan den kommer du förr eller senare att falla. Inse och acceptera att du kan och kommer ha fel. Och vet du vad, det är okej. Vad som däremot inte är okej, om du vill kunna nå dina drömmars mål, är att inte dra lärdom av dina missräkningar.
Om det nu är något som jag anser kan summera min resa är det dels ett dynamiskt mindset, dels ödmjukhet. Med dessa kommer sådant som att lära sig mer om nyckeltal, värderingar med mera att komma per automatik. Betänk även vikten av att läsa på om samt applicera mentala modeller och börspsykologi, för högst sannolikt är det där och inte i det finansiella tillika matematiska som de största hindren för din framgång finns.
Med tiden kommer du både se och känna hur du har fått blott ett par kronor att växa till rätt så många fler. Vissa kommer avundsjukt att kalla dina framgångar för tur och vad om inte då passar dels in som svar, dels som avslutning på denna berättelse än nämnda Stenmarks ”ju mer jag tränar, desto mer tur verkar jag ha”?
