Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Denna artikel framgår ursprungligen i Stock Magazine nummer 3 2025
Vad finns det för fördelar med att bygga upp sitt sparande på samma sätt som en klassisk favoritpizza ser ut? Stock Magazines krönikör David Ingnäs tar en titt på vad en hawaiipizza av aktiekaraktär har för möjligheter att ge god avkastningssmak.
En av de mest klassiska pizzorna är Vesuvio. Uppkallad efter vulkanen med samma namn i södra Italien och med ett fåtal enkla ingredienser; tomat, ost och skinka.
Men lägg till lite ananas på toppen och du får inte bara en helt annan rätt. Du kommer säkerligen också skapa debatt kring matbordet och risken är stor att du kan fått fiender för livet.
För trots att Hawaii enligt Foodoras ”pizzarapport” är Sveriges tredje mest populära pizza (kebabvarianten är ohotad etta) väcker ananasen starka känslor.
Att lägga den exotiska frukten på en pizza ansågs som det tredje största brottet kopplat till italiensk matlagning när undersökningsföretaget Yougov ställde frågan till italienarna själva för ett par år sedan. Det var nästan lika illa som att ringla ketchup över pastan.
Precis så uppfriskande provocerande vill jag att innehaven i min aktieportfölj ska kännas.
Eller rättare sagt, i varje fall några av innehaven.
Grundar med bastant deg
För grunden i min portfölj vill jag ha lika förutsägbar och stabil som vilken klassisk pizzabotten som helst.
I mitt fall, liksom i nära 750 000 andra svenskars fall, har det handlat om folkaktien Investor.
Därutöver har jag toppat med några andra nästan lika förutsägbara ingredienser.
Kikar jag i portföljen just nu så är min ost, tomat och skinka lika med AB Volvo, storbanken Handelsbanken och en fastighetsfond.
Ingen investering görs utan risk och det kan säkert anföras en rad argument mot just dessa innehav. Men i min värld kategoriserar jag de ändå som relativt stabila, men ”tråkiga”, innehav som förhoppningsvis levererar över tid precis som de har gjort historiskt.
Aktier med inslag av ananas
Men för att hålla mitt aktieintresse vid liv, och för att verkligen ge chansen till att ha en potentiell börsraket i portföljen, har jag alltid känt behov av att också ha ett par ”ananaser” i börsväskan.
Alltså ett eller fler bolag som verkligen sticker ut och där både risken för tvär nedgång, men framför allt chansen till rejäl uppgång är större.
Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag under åren gått på en rad minor med den här strategin. Låt mig ta två exempel bara från det senaste året i färskt minne.
Efter nyemission och vinstvarning i IT-leverantören Dustin hösten 2024 trodde jag exempelvis att botten var nådd. Men tji fick jag. Aktien hann falla många fler procent innan jag till slut sålde. Om det är till någon tröst så har den fortsatt ned ännu mer efter att jag tryckte på säljknappen.
Likaså trodde jag att 2025 skulle bli året där e-handeln växlade upp igen och konsumenterna vågade lätta på plånboken efter några magra år.
Men vindarna har inte alls blåst som jag trodde och investeringen i norska lager-automatiseraren Autostore blev ingen succé. Även där sålde jag med stor procentuell förlust.
Därför kryddar jag min pizza
Så varför ägnar jag mig då åt dessa kasinoaktiga placeringar som knappast verkar ge någon vidare avkastning?
Jo, dels handlar det som sagt om att jag måste ha en viss mängd “rolighetsfaktor” i portföljen för att jag fortsatt ska tycka att det är kul med börsen. Ett lite onödigt dyrt nöje, kan tyckas.
Men det finns faktiskt också ett mer rationellt och seriöst argument bakom mina ananas-investeringar. För en placering kan ju rent matematiskt bara gå ned 100 procent medan uppsidan däremot teoretiskt är oändlig.
Om exempelvis två lite mer chansartade aktier halveras, en tredje ligger still och en fjärde fyrdubblas och jag har investerat lika mycket i varje bolag så är jag på totalen ändå upp 50 procent.
En fyrdubbling var just vad som hände under juli månad i somras i bioteknikbolaget Oncopeptides vars aktie steg från runt 1,50 kronor till dryga 6 kronor som högst. Aktien var fram till början av augusti en av Stockholmsbörsen största vinnare i år och även om det var en mycket begränsad del av min portfölj, som ananas-aktier alltid bör vara, gav uppgången en glad påminnelse om hur givmild börsen kan vara när stjärnorna ibland står rätt.
Jag vågar ärligt talat inte svara på om Hawaiipizza-strategin har varit till min fördel över tid. Optimisten i mig vill tro det och tankesättet har definitivt gjort både investeringar och börsen mer rolig.
Det konstigaste med ananasen på Hawaii-pizzan är kanske förresten inte frukten i sig. Utan det faktum att ananasen inte ens ursprungligen odlas på Hawaii. Idéen att strössla frukten över en Vesuvio och döpa skapelsen till Hawaii sägs ha fötts på 1960-talet i Kanada.
Ytterligare en påminnelse om hur ologisk både världen och börsen kan vara.
