Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Jag ska introducera det absolut mest effektiva och enklaste sättet att lyckas med dina investeringar i aktier. Stilen lär dig sia om framtiden i dåtiden och gör dig till mästare – på efterklokhet och backtrading, skriver Elias Sundberg.
Tänk dig att det skulle finnas en väldigt enkel strategi som skulle kunna göra dig förmögen på nolltid. Som skulle få indexinvesteringar att framstå som rena ränteavkastningen i jämförelse. Skulle du inte vara intresserad av att veta hur just du kan skapa dig en garanterad förmögenhet?
Kanske tycker du det här låter som någon som försöker sälja på dig en överprisad kurs, likt de som cirkulerar i sociala medier? Nej, då. Jag är inte som dem.
Jag vill bara att du köper ett medlemskap i Unga Aktiesparare från 349 kronor per år. Därefter börjar resan mot den garanterade, astronomiska avkastningen som kommer att göra dig ekonomiskt oberoende på nolltid.
Denna resa kommer att vara möjlig tack vare en väldigt enkel och, vad som enligt mig, är den bästa investeringsstrategin som någonsin har uppfunnits. Håll i dig nu …
Mina damer och herrar: låt mig få presentera den retrospektiva investeringsfilosofin! Strategin som lär dig sia om framtiden – i dåtiden. Som gör dig till en mästare på efterklokhet och backtrading. Jag är faktiskt väldigt förvånad att inte fler upptäckt den.
Blivit proffs
Det vore dumt att skryta. Men tack vare denna upptäckt har jag blivit expert på att göra retrospektiva analyser. Ge mig bara tio minuter så ska jag berätta för dig vad du borde investerat i för ett, tre eller fem år sedan. Jag kommer att ha rätt varje gång.
Varje gång jag loggar in på internetbanken förblir jag dock också alltid lika besviken. Det är som moment 22. Jag har det perfekta caset, den perfekta analysen och likvida tillgångar att investera. Problemet? Jag är flera år för sen på bollen. Min tajming är fel på i genomsnitt ett–tre år varje gång.
“Så tänk om. Tänk om jag bara köpt det där satans bolaget förra året. Tänk då hur rik jag varit”. I stället blir jag varse att det inte blir att förverkliga någon dröm i dag, heller.
Nej, då. Tillbaka till ekorrhjulet, där jag tydligen trivs så bra. Självskadebeteende hade väl varit ett mer passande namn. Det känns lika surt varje gång man följer en aktiekurva tillbaka i tiden och hittar det perfekta köpläget. Köpläget som nu är så uppenbart i efterhand, nu med all fundamenta och alla prisrörelser på plats.
Jag gläds därför åt att höra hur många stora finansprofiler erkänner misstag de gjort när de inte investerat i bolag, som sedan vuxit och blivit enorma framgångar.
Det gemensamma lidandet och skadeglädjen måste vara några av de bästa känslorna som går att uppnå. Det känns riktigt bra i hela själen att även de har misslyckats. Då känner jag mig själv mindre förödmjukad av marknaden.
Trots deras misstag verkar det som att dessa finansprofiler klarat sig ganska hyggligt ändå. Jag pratar om Shervin Razani, känd från inte minst SVT:s “Draknästet”, som fick erbjudande att tidigt investera i Klarna och Truecaller, om Bengt Julander som missade att investera i Bioarctic och om Nolan Bushnell som under 1970-talet tackade nej till att investera 50 000 dollar för att få en tredjedel av aktierna i Apple. Dessa skulle vara värda närmare 1 000 miljarder dollar i dag.
En form av aktieritual
Jag har kommit till en insikt: de bästa aktieaffärerna jag någonsin kommer att hitta är de som aldrig blir av och som sedan rusar iväg utan mig i passagerarsätet. Jag har bara fått lära mig att leva med det. Leva med att livet kommer att kännas fullständigt meningslöst när jag blir ifrånsprungen av investeringar som jag länge haft på kroken, men inte gjort slag i sak att köpa.
I stället får jag nöja mig med de utplockade hyllorna av medelmåtta. Men med tiden kommer det nog bli rätt bra det också. För det är nämligen tiden, och inte tajmingen, som kommer skapa den riktiga förmögenheten. Det är åtminstone vad jag vill försöka intala mig själv, så livet en vacker dag kan fyllas av oändliga summor pengar.
Problemet är bara att jag tycker det går väldigt långsamt … Därför känns det ofta väldigt frestande att göra en ordentlig, utförlig retrospektiv analys för att inge något slags hopp om att det kanske är min tur nästa gång. Lite som en slags religiös ritual.
På samma sätt som att de med judisk tro fortfarande väntar på att Messias en dag ska anlända till jordens yta suktar jag fortsatt efter den perfekta aktieaffären – som äntligen kan ge mig den avkastning jag förtjänar. Den affären som gör att jag med gott samvete kan klappa mig själv på axeln och säga: ”Det där gjorde du riktigt bra Elias. Nu är du hemma och kan dra dig tillbaka”.
I stället får jag nog börja be en bön varje gång jag kollar börsen – varje investerares heliga rum – och be för befrielsen från syndafloden av röda siffror. Hur många tusen år jag kommer att behöva vänta återstår sedan helt enkelt att se.
Men det kommer att vara värt det – för jag är helt säker på att det kommer att ske. Jag vill verkligen tro det, i alla fall. Annars är min närvaro på börsen de senaste åtta åren lika bortkastad som paradoxal. En retrospektiv analys på det hade kanske därför inte skadat.
