Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Enligt undersökningar rör sig fler unga svenskar till kyrkan. Samtidigt är intresset för sparande och investeringar bland unga också större än på länge. När dessa två världar möts behöver frågan ställas: vad har kyrkan egentligen för bild av aktiesparande och avkastning? Robert Blomfjord tar en titt på förutsättningarna.
Till att börja med kan nämnas att ’’kyrkan’’ har flertalet olika samfund eller grenar som tänker lite olika i vissa frågor. Ekonomi och sparande är ett sådant område. Det finns dock mycket som är gemensamt eftersom alla olika samfund tar sina inriktningar utifrån en och samma text: Bibeln.
Man kan lätt tänka att kyrkan ogillar eget sparande. En av de stora synderna som nämns i Bibeln är trots allt girighet. Det kan vara lätt att drabbas av och beror inte på att vi är dåliga människor – utan på att vi är just människor. En överlevnadsinstinkt som är en kvarleva från istiden och som vi har svårt att göra oss av med är just att samla resurser för att säkra morgondagens överlevnad.
I dagens mediala värld påverkas vi dessutom gärna att tro att pengar och materiella tillgångar innebär lycka. Utöver dessa fällor finns glädjen av att se investeringssparkontot växa jämfört med ångesten av att se det minska. Det uppmuntrar till att göda kontot mer och mer.
Självklart är det roligare att se positiv än negativ avkastning på sitt ISK. Men det som kyrkan säger om det är att det inte ska vara fokus på endast avkastning.
Synen på rikedom
I Bibeln står ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike” i Matteus, Markus och Lukas evangelier. Det var alltså så pass viktigt att tre av fyra evangelister valde att ta med det i deras skildringar av livet med Jesus.
Nyckelordet är just ’’rik’’. Det behöver förstås i en annan tidskontext. För 2000 år sedan fanns inga statliga bidrag eller skyddsnät att falla tillbaka på. Man levde för det mesta i ett grannskap eller by där man hjälptes åt. Företagande var svårt såvida man inte kom från Rom eller en rik familj.
Det ledde till stora klyftor i samhället. Rikedom var vanligtvis kopplat till markinnehav, skatteindrivning eller olika politiska privilegier utan egentlig reglering. Det innebar i praktiken att man enkelt kunde sko sig på andra som inte hade samma förutsättningar.
Men betyder det att kyrkan därför är kritisk mot alla rika människor? Nej. Det Jesus sannolikt vill säga med kamelliknelsen är att fokus och ens identitet inte ska handla om rikedomar, kapital och avkastning. Utan fokus ska, enligt Jesus, vara på kärlek och gemenskap.
Om Jesus pratat till svenska 25-åringar i dag hade han sannolikt inte dragit liknelsen om kameler (av förklarliga skäl). Han hade snarare resonerat kring vilka anledningar man har till sitt sparande. Är incitamentet egen vinning, status och ökad konsumtion? Eller handlar det om att skapa trygghet och kunna vara generös genom god förvaltning?
Så kan du hitta ditt eget svar
Förvaltning av pengar talar kyrkan och Bibeln ofta om. Exempelvis i Matteusevangeliet där två tjänare får i uppdrag att förvalta pengar. Den ene lyckas fördubbla sitt kapital och får beröm medan den andre gräver ned sitt av rädsla för att förlora det och får skäll. Den ekonomiska tolkningen är att det kapital man har ska man förvalta och växa.
Dagens motsvarighet hade varit att den ena placerade sina pengar på ett ISK medan den andre var styrd av riskaversion och valde ett sparkonto. Jag vill inte påstå att Jesus predikade för en högriskförvaltning då tjänaren gjorde 100 procent i avkastning på sin tilldelning, utan snarare om att inställningen är det centrala i berättelsen.
Förvaltarskap handlar inte om maximerad avkastning utan snarare om att kapitalet sätts i arbete. Den andre tjänaren får inte kritik för att han grävde ned pengarna. Han får det snarare för att han inte ens försökte på grund av rädslan för att förlora pengarna.
Berättelsen pekar alltså på sparande som ett förvaltarskap där två ytterligheter ska undvikas. Den ena ytterligheten är girigheten. Där avkastning blir huvudmålet. Den andra ytterligheten är den passiva handlingsförlamningen. Rädsla för volatilitet gör att man aldrig ger pengarna chans att växa.
Ett kristet förvaltarskap av pengar är alltså i hög grad förenligt med långsiktigt och disciplinerat sparande. Bibeln uppmuntrar till att ta kalkylerad risk, tänka på sitt sparande som långsiktigt och att se avkastning som ett medel och inte ett mål i sig.
Avslutningsvis vill jag utmana lite med en frågeställning som kan vara värd att reflektera över. I Matteusevangeliet 6:21 står det: ’’Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara’’. Frågan är alltså inte hur din sparform ser ut, utan vad ditt sparande formar i dig?
