Bli medlem i Unga Aktiesparare här
Att köpa stabila, välfungerande bolag, fylla på innehaven då och då och bara låta dem ligga i portföljen. Det är den klockrena aktiestrategi som min lagom intresserade mor använder sig av – och som får hennes avkastning att ordentligt överträffa sin börsnörd till sons motsvarighet, skriver Stock Magazines chefredaktör David Flatbacke-Karlsson.
“Hur går det egentligen med aktierna för dig, David?” frågar min snart 65-åriga mor när jag besöker henne i lägenheten i Aspudden i södra Stockholm.
“Nja, det där … det går väl sådär. Ned några procent. Inte så roligt. Men så är det för många i min omgivning just nu”, svarar jag.
“Va?! Börsen är ju upp flera procent i år och min portfölj har stigit omkring 10 procent”.
“Jag vet, jag vet …”, svarar jag med en lätt suck och försöker styra in samtalet på OS-hockeyn, som är den enda gren jag följer frekvent med stort intresse under de olympiska spelen som pågår i Italien.
Det går att tolka in flera saker i ovan dialog. Mycket riktigt är Stockholmsbörsens storbolagsindex OMXS30 upp 8 procent hittills under 2026 i skrivande stund och aktierna som finns i min mors portfölj har gått ännu bättre som helhet. I alla fall när vi samtalade senast.
Samtidigt har breda OMXSPI-index stigit runt 3 procent och min egen portfölj … ja, den har fallit cirka 2,5 procent. Det är en verklighet som jag knappast är ensam om bland de som är mer intresserade av börs-, aktier- och ekonomi.
Vad kan det bero på att det går sämre för flera av de riktiga nördarna, inte minst för mig själv, än vad det gör för mer passiva investerare som min mor?
Mammas framgångsrecept
Jag varken kan eller ska svara bestämt på frågan om varför det går bättre för vissa investerare än för andra när jag inte vet hur deras portföljer ser ut eller exakt vad deras filosofier grundar sig i.
Men jag är övertygad om att det finns ett och annat att lära sig av min egen respektive min mors utveckling i våra portföljer i närtid. Det förhållandet kan jag säga ett och annat om.
Det ska också tilläggas att hennes innehav avkastade bättre än mina även under 2025 med drygt fyra procentenheter, cirka 13 procent upp jämfört med 9, så visst går det att se en trend.
Min mor närmar sig pensionsålder, även om hon gärna vill jobba vidare ytterligare något eller några år efter att hon fyllt 65 om möjligheten finns. Hon är mer intresserad av börsen och aktier än gemene individ i hennes ålder och har så varit i flera år. Hon förstår skillnaden på lönsamma och olönsamma bolag och på det som kallas värde- samt tillväxtaktier och greppar vikten av att ha ett solitt kassaflöde som en del av en robust balansräkning.
Hon är även medveten om att småbolag som grupp presterat bättre än större bolag på Stockholmsbörsen sett över en längre tid (trots att förhållandet varit motsatt de senaste åren) och vet att hennes portfölj inte är den som kommer att gå bäst vid tillfällen där det råder riktig börshausse. Det har hon inga problem med.
När det kommer till analysen av enskilda aktier, eller för den delen fonder, är hon dock väldigt skicklig på att inte krångla till det. Investerar i bolag som Investor, Industrivärden, AB Volvo, Handelsbanken, Tele2, för att ta några exempel, och låter aktierna ligga kvar i den breda portföljen.
Då och då görs det en extra insättning och hon är noga med att återinvestera utdelningarna. Det här gör hon frekvent. I med- och motgång. Hon har heller inga större problem att lägga sina aktier åt sidan och engagera sig i helt andra saker i vardagen.
Den egna käpphästen
Jag själv följer börsen dagligen och lägger timmar på att förkovra mig i såväl enskilda bolag som aktier, det ekonomiska läget i både Sverige och omvärlden och fortsätter inte sällan långt in på kvällarna och är igång även under helgerna.
Det här är så klart bra på många sätt. För att lyckas med något över tid är det smart att lägga mycket tid och energi på att lära sig och verkligen försöka förstå hur saker och ting fungerar och spelar ut sig över tid.
Men åtminstone på kortare sikt kan ett stort intresse faktiskt ställa till det. Jag har betydligt svårare att fokusera på annat och att inte vara på jakt efter vad som kan bli nästa stora vinnare än vad min mor har.
Det gör att jag snarare rör till det för mig och lägger en större del av kapitalet i bolag som kanske inte är lika etablerade eller kan ses som lika stabila som de i min mors portfölj, även om jag också investerat i flera av dem, och att jag ibland får svårt att motstå impulsen att fylla på i mer riskfyllda aktier eller att köpa in en helt ny som jag inte har analyserat tillräckligt väl.
Min mor skulle aldrig få för sig att försöka sig på övningen om Evolutions aktie nu nått botten och om värderingen sakta men säkert kan börja peka uppåt i takt med att bolaget förhoppningsvis kan återvända till stabil tillväxt eller hur mycket av Betssons vinst inom B2B-segmentet som egentligen kommer från Turkiet och hur en kraftig inbromsning där kan slå mot vinst och marginaler.
Men att försöka tolka sådant här faller sig helt naturligt för mig och är något som jag kanske lägger ned oskäligt mycket tid på. Både Evolution och Betsson finns i min portfölj och har inte direkt rosat marknaden under 2026. Detsamma gäller bolag som Xvivo och Dynavox. För att lyfta fram några aktier som inte inlett året särskilt positivt och som finns i min portfölj.
Det är mer eller mindre omöjligt att skydda sig mot de stora utflöden som uppstått när småbolagsfonder och institutioner ska gå ur de mindre bolagen efter en svagare utveckling en längre tid där privatpersoner tröttnat på att investera i småbolag.
I flera men absolut inte i alla fall är nog de stora kursrörelserna rätt så skilda från den fundamentala utvecklingen i bolagen som fallit rejält under rapportsäsongen där det fjärde kvartalet och hela 2025 summerats. För den som är långsiktig och gillar och vet hur en hemläxa ska göras går det att göra riktiga fynd som kommer att betala sig rejält på sikt.
Men det går inte att komma ifrån att man både blir frustrerad och avundsjuk på de personer som sitter lugna i båten och inte ger sig ut i stormen i onödan när deras portföljer bara tycks takta på och de kan släppa tankarna på sina innehav för att koncentrera sig på andra saker än att leta efter potentiella vinnaraktier.
Oväntad utveckling
Kanske borde jag lära mig och följa mer av min mors exempel? Det är absolut ingen dum tanke. Säkert ingen olönsam sådan i åtminstone det närmaste perspektivet, heller.
Men nu är det snarare så att hon har blivit mer intresserad av att göra som jag och har köpt lite aktier i två så kallade tillväxtbolag med förhoppning om att de har framtiden för sig och att det kommer att belöna aktieägarna sett över ett längre perspektiv.
Förhoppningsvis går det vägen. Annars kan jag bara säga: “Sorry, morsan. Jag vet hur det känns och har varit där alldeles för många gånger själv. Välkommen in i klubben”.
