Tv-försäljaren skrattade åt mig - vad har vi för förväntningar på varandra?

I helgen köpte jag äntligen ny tv och surroundsystem, något jag sparat till det senaste året. Jag är varken en avancerad tv-tittare eller ljudlyssnare, men tycker att det är obeskrivligt roligt med en stor tv och passade bioljud.

 

Köpet hos ljudbutiken gick bra, säljaren svarade på mina frågor och berättade om det han tyckte jag behövde veta för att göra ett bra köp. Bemötandet i tv-butiken var mindre trevligt. Säljaren skrattade åt mig när jag frågade om det var något behövde tänka på när jag skulle koppla in ljudsystemet till tv:n.

 

Jag skulle ha vänt här och åkt till en annan butik. Men jag ville så gärna ha den tv:n, så jag köpte den ändå. Bemötandet fick mig att tänka på vad det var som gjorde att min fråga var skrattretande. Han fick mig att känna mig lite dum, och snabbt tänka att jag skulle varit ännu mer påläst.

 

Var förväntningarna att jag skulle ha kunskap om detta innan jag klev in i butiken?

Hur förberedd ska man behöva vara för att köpa en produkt?

Vad har marknaden för ansvar för att se till att kunden får till ett bra köp?

 

I Konsumentverkets rapport ”Långsiktigt sparande – ojämställt marknad” jämförs olika typer av marknader där kvinnor och män finner det lättare eller svårare att göra bra val (det är för övrigt en fantastiskt intressant rapport som vi kommer komma tillbaka till). Enligt rapporten är hemelektronik är en marknad där kvinnor uppfattar det svårare att göra ett bra val av köp. Enligt rapporten handlar det om att vi förväntas kunna olika mycket, vilket gör att förutsättningar blir olika för könen att lyckas med ett köp.

 

Kvinnor känner att det är lättare att göra ett bra köp på marknader som har med hemmet att göra, till exempel livsmedel och inredning. Det är marknader som generellt är lätta att handla på och där det inte rör sig om stora summor. Män känner att det är lättare att göra bra köp på marknader med större köpesummor och där det krävs mer förkunskap, till exempel hemelektronik, bil och huslån.

 

Enligt rapporten har marknaderna anpassats efter våra förväntningar på de olika könen. Kvinnor förväntas ta ansvaret hör hemmet och tillhörande inköp, medan män förväntas generellt ha koll på pengar och ta det ekonomiska ansvaret. Vad sägs om att vi sätter lika höga förväntningar på kvinnor som på män att ta det ekonomiska ansvaret? Vad sägs om att förutsätta att dina döttrar, SKA lära sig om sparande och investeringar lika mycket du förutsätter att dina söner ska lära sig?

 

Vad sägs om att vi som arbetar med förmedla kunskap om privatekonomi, sparande och investeringar också sätter lika höga förväntningar på att tjejer ska ta det ekonomiska ansvaret? Med förväntningar kommer också tilltro till att individen klarar saker och ting.

 

Detta försöker vi nå genom att besöka nya forum och arenor där tjejer rör sig. Vi har till exempel besökt skolor med estetiska program som traditionellt sett lockar fler tjejer än killar. Vi kommer framöver att hålla föreläsningar på fritidsgårdar, där några av fritidsgårdarna bara är till för tjejer medan andra är för alla kön. Vi kommer även besöka en kulturskola, där vi hoppas kunna nå dansglada och musikintresserade ungdomar, som även där traditionellt sett lockat fler tjejer än killar.

 

Arbetet fortsätter! Kommentera gärna och dela inlägget i sociala medier. Vi vill gärna höra vad du tycker.

 

Projektledare
Olivia Larsson
olivia.larsson@ungaaktiesparare.se