November

Den rådande pandemin har lett till ekonomisk nedgång och nya svårigheter för mänskligheten att handskas med. Den här månaden diskuterar och belyser jag nutida problem.

COVID-19 pandemin har åkallat höga och ännu ökande personliga skador samt kostnader världen över. För att rädda liv och underlätta för sjukvården att handskas med viruset har länder och samhällen stängts ned och isolerats. Som ni vet har detta lett till kraftigt negativa ekonomiska konsekvenser. Som ett resultat av pandemin väntas den globala ekonomin minska kraftigare än under finanskrisen.

Tyvärr är osäkerheten stor och ekonomiska prediktioner kan variera väldigt mycket. Utfallet beror på faktorer som samverkar på ett sätt som är mycket svåra att förutspå. Virusets framfart, effektiviteten av isolering, utbudsbegränsningar, åtgärder i den globala finansiella marknaden, förändringar i beteende, spenderings mönster och volatila råvarupriser. Med alla faktorer verkande samtidigt upplever just nu länder kriser i flera lager, t.ex. fall i extern efterfrågan, tapp i eller helt omvända kapitalflöden, kollapsade råvarupriser och såklart hälsorisken.

Virusets egenskaper skiljer sig märkvärt från tidigare triggers av ekonomisk nedgång. Infektioner reducerar arbetarutbud. Nedstängda arbetsplatser påverkar utbudskanaler och genererar låg produktivitet. Uppsägningar, minskad inkomst, rädsla för ev. smitta och ökad allmän osäkerhet resulterar i att folk spenderar mindre, vilket i sig generar ytterligare uppsägningar och konkurser. Karantäner och nedstängningar begränsar mobilitet och infrastruktur vilket försvårar transporter, speciellt branscher som turism, resa och underhållning.

Den globalt integrerade värld vi lever i idag ger sedan de ekonomiska implikationerna en extra skjuts genom att spilla över till handelspartners genom värdekanaler och import/ export. Sedan ska vi inte glömma kanalerna som den nuvarande chocken har gemensamt med tidigare händelser. I våras föll finansiella marknader brett över hela världen. Dagar med jätteras uppbådades och förstärktes av finansiella mellanhänder som säljer av innehav för att tillgodoses investerares uttag. Effekten tog till styrka ytterligare av finansiella länkar världen över, speciellt länder beroende av externa finanser som upplevde ett tvärt stop och en icke fungerande marknad.

En svagare global efterfrågan sänkte råvaruexporterande länder ytterligare och försvårar i sig den inhemska marknadens finanser och ekonomiska aktivitet. I samband med att tillgångar likviderades och säkra investeringar tog fart fick långivare kalla fötter. Lånekostnader ökade och krediter blev allt mer sällsynta, vilket i sig försvårar de ekonomiska påfrestningarna. Skyhög arbetslöshet utlovades och om vi inte är där ännu så har det säkert satt sina spår i uteblivna betalningar och kraschade lån. I och med alla dessa lager ovanpå den rådande hälsokrisen får vi förmodligen ett år med global recession.

Hälsningar
Harald Wigerstedt
UA Umeå