Makroanalys juni

Varje månad ger Harald Wigerstedt från UA Umeå oss en makroanalys på föregående månad.

Juni

Riksbanken (RB) lämnar reporäntan oförändrad på noll procent, där förväntas den ligga ända fram tills 2023 enligt riksbankens räntebana. Men RB tänker inleda köp av företagsobligationer för att stötta ekonomin med start i september. Detta är ingen självklarhet även om RB ser till att vi har en fungerande kreditmarknad och håller räntorna låga som stöd till efterfrågan. Konsekvenserna av obligationsköp är betydande och genererar både för- och nackdelar. Först och främst så kapas marknaden och den skulle inte fungera som vanligt. Risken som företag tar genom att ge ut obligationer minskar med RB som långivare och risk blir helt plötsligt inte lika betydande. Orättvisa skulle prägla marknaden och vilka bolag som klarar sig och går under skulle kunna påverkas av RBs obligationsköp.

 

Guldpriset fortsätter upp och verkar skaffa sig sitt eget liv igen. Under det värsta raset i våras dök guldet tillsammans med aktiemarknaden. Vilket bevisar hut högt värderat likviditet är i en kris. Men nu är guldet uppe på högsta nivåer på många år. Något som visar på att marknaden inte är helt övertygad av uppgången på aktiemarknaden utan att man gärna också håller en tillgång som anses vara en ”säkerhamn” i tuffa tider. Guld har konsoliderat på höga nivåer och för att återuppta den stigande trenden behövs ett kraftigt utbrott upp genom 1800 för att övertyga marknaden att guld ska fortsätta stiga. Däremot talar omständigheterna för att guld kommer fortsätta upp, någon teknisk signal kanske därför inte behövs.

 

Jag var inne på det förra månaden om hur ECB har lärt sig av tidigare kriser och istället agerat snabbt och kraftigt under covid-19. Samma sak kan sägas om hela eurozonen. Till skillnad från agerandet under finanskraschen och dominoeffekten som den utlöste under 2009 när flertalet länder inte längre kunde finansiera sina budgetunderskott, så har eurozonen med Tyskland och ECB i täten agerat med kraft. Enligt The Economist ska Tyskland ha annonserat ett stimulanspaket på 130 miljarder euro, ECB ska köpa obligationer till ett värde av 600 miljarder euro och EU ska sätta upp en ”återhämtningsfond” på 750 miljarder euro. Tråkigt nog är de länder som har det tuffaste utgångsläget sett till statliga finanser också de som drabbats hårdast av viruset, både när det gäller antalet utbrott och ekonomi (uteblivna turistinkomster till exempel). Nu talar vi om Frankrike, Italien och Spanien. Här har stimulanserna varit snålare. Men tack vare beslutsfattare i EU ska den här obalansen inom statliga finanser hanteras och lösas. ”Återhämtningsfonden” är ett av verktygen för att åtgärda problemet. Finanser ska delas ut sett utifrån behov istället för vad länder tillför.

 

Däremot har inte Sverige och Nederländerna gått med på detta ännu, fonden kan därför komma att reduceras. Ytterligare så kommer pengarna först att delas ut 2021 och kommer spridas ut över flera år. Därför är det upp till ECB att dra det tyngsta lasset i år. Även om Centralbanken inte kommer köpa upp 1,6 triljoner i statliga och privata skulder så kan vi hoppas att dess inverkan kommer göra skillnad. Enligt Goldman Sachs ska ECB under den nuvarande krisen ha fördelat sina köp av finansiella tillgångar på så vis att de redan idag skulle kunna finansiera Italien årliga underskott. Men trotts alla åtgärder ser Europa ut att ta den största ekonomiska smällen jämfört med USA. Finanspolitiken är av mindre skala och obligationsköpen sker långsammare av ECB än FED. Stimulanserna kommer få det svårt att knuffa upp inflationen till sitt mål men ”återhämtningsfonden” kan vara en lösning till kommande kriser om vi uppnår ett bra resultat.

 

Hälsningar
Harald Wigerstedt
UA Umeå