Kom igång med fondsparandet: Vad innebär de olika fondtyperna?

I det här matnyttiga inlägget ger jag er läsare en grundlig genomgång av olika fondtyper. Kan man få avkastning trots att börserna rasar? Och hur ser idealfonden ut? Bläddra ner för att få ett bättre grepp om vad de olika fondtyperna innebär.

I förra inlägget bad jag er läsare som eventuellt är nya med investeringar att fundera på vilka investerare ni är, vilken riskbenägenhet ni har och vilken avkastning ni förväntar er i erat sparande. En viktig regel när det kommer till investeringar, så även i fonder, är att göra hemläxan först. Det här är något som alltför många slarvar med, inklusive mig själv. Många placerare tar en position i en aktie eller fond för att paketeringen av produkten låter bra, och därefter letar information om bolaget eller fonden. Här riskerar vi sparare att drabbas av ”confirmation bias”, vilket innebär att vi letar och uppmärksammar information som förstärker vår uppfattning om att vårt beslut är rätt. Charlie Munger brukar säga: ”Invert, always invert”. Med det menar han att man ska göra tvärtom. Leta efter anledningar som motsäger din tes, för att på så sätt minimera förlusterna.

Om du bestämt dig för att fonder passar dig som investerare, så börjar du redan i nedförsbacke. Carl Armfelt som jobbar som fondförvaltare på Swedbank sa i EFN:s uppesittarkväll att de småsparare som presterat bäst avkastningsmässigt av Swedbanks kunder är de som månadssparar i fonder. Förklaringen till detta är logisk. Vi människor har ofta en programmerad förlustaversion, vi har svårt att erkänna att vi har fel, därför väljer många att ”snitta ner sig” i aktier som gått dåligt, istället för att placera i de bolag som presterat starkt. Risken med detta är att bolaget potentiellt aldrig återvänder till sina tidigare nivåer. Fråga bara dem som snittade ner sig i diverse IT-bolag under IT-bubblan i början på 2000-talet. När du månadssparar i fonder så köper du både när det är billigt och när det är dyrt. I boken ”Bli börsproffs på ett par timmar”, visar Johnny Torssell, teknisk analytiker på investmentbanken Carnegie, på empiriska bevis som stödjer att ett månadssparande i en bred aktiefond ger bättre avkastning än de som försöker tajma marknaden. Vad gäller nischfonder så kan man inte uttyda detta samband lika tydligt. För att inte hamna i fondfällor ska jag nedan presentera olika fondprodukter, och vad som finns för fördelar och nackdelar med dessa.

 

Aktiefonder
En av de vanligaste fondtyperna är aktiefonder. Aktiefonder investerar minst 85% av fondens kapital i aktier. På lång sikt är aktiefonder den fondtyp som generellt presterar bäst. Däremot är volatiliteten (svängningarna) högre i dessa, därför passar aktiefonder om du har en lång sparhorisont, helst tio år eller mer. I princip alla tioårsperioder de senaste 100 åren, oavsett när du inleder din tioårsperiod, genererar positiv avkastning årligen. Endast under en tioårsperiod (1930-1939) noterar vi en negativ årlig avkastning på -0.2%. Ett enskilt år är det nästintill omöjligt att förutsäga om börsen ska gå upp eller ner, men på lång sikt har placeringar i aktiefonder presterat bäst. Det finns många olika aktiefonder, och dessa kan skilja sig genom vilken region fonden placerar i, vilken bolagsstorlek fonden fokuserar på och vilka branscher som överviktas. Det aktiefonderna har gemensamt är att de enligt lag måste köpa aktier i minst 16 olika bolag, men ofta äger fonden aktier i betydligt fler bolag än så.

 


Indexfonder
En vanlig fondtyp är indexfonder. Indexfonder är passivt förvaltade fonder som följer ett marknadsindex, till exempel Stockholmsbörsens OMXS30, som är de trettio mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. Fördelen med indexfonder är att de i regel har lägre förvaltningsavgifter då dessa är passivt förvaltade. Nackdelen är givetvis att en indexfond aldrig kommer att slå indexet som fonden följer. Således blir det omöjligt att överavkasta index med en indexfond. Med tanke på att många småsparare har svårt att årligen överavkasta index så är indexfond ett placeringsalternativt som passar de flesta, särskilt i början av sin investeringskarriär när man inte är lika påläst som en mer erfaren placerare. Warren Buffett har även sagt att han rekommenderar de allra flesta att investera i indexprodukter med låga avgifter. I sitt årliga brev till aktieägarna i Berkshire Hathaway 2014 skrev han att när han dör, vill han att 90% av pengarna ska placeras i indexfonder och 10% i räntor.

 

Räntefonder
En räntefond är en fond som endast placerar i räntebärande värdepapper, som obligationer och statsskuldväxlar. Här brukar man även skilja på korta och långa räntefonder. Korta räntefonder placerar primärt i värdepapper som är garanterade av staten, vilket anses som en trygg utgivare. Löptiden på dessa är oftast mindre än ett år vilket innebär att räntan och således avkastningen är relativt förutsägbar. Sammanfattningsvis så är volatiliteten betydligt lägre i de korta räntefonderna kontra exempelvis aktiefonderna, men på sikt har också avkastningen varit lägre. På lång sikt är räntefonder inte att föredra, men på kortare sikt ska du välja en fond med lägre risk. Det finns även långa räntefonder. Dessa kan även kallas obligationsfonder. I den här fondtypen placerar förvaltaren i värdepapper som har en längre löptid än ett år. Historiskt har avkastningen varit något högre i obligationsfonder än i korta räntefonder, men dessa kan svänga mer på kort sikt. Obligationsfonder tjänar på att marknadsräntorna sjunker, och tvärtom går sämre ifall marknadsräntorna stiger. I regel brukar man rekommendera ett sparande i långräntefonder om man har en sparhorisont på 2-4 år. Sean George som idag arbetar som ansvarig för ränte- och kreditförvaltning på Granit Fonder, har i podcasten ”Kapitalet” rekommenderat placerare att komplettera sin portfölj med räntor, och sedan sälja av de värdepapperna och istället köpa aktier vid större börsrekyler. En krigskassa kan göra att du som sparare sover bättre på natten.

 

Blandfonder
Om du vill ha en fond som placerar i både aktier och räntebärande papper så finns det blandfonder. Hur mycket förvaltarna ska placera i aktier kontra räntor skiljer sig från fond till fond, och det kan vara bra att läsa fondens faktablad innan du investerar så du ser hur fördelningen ser ut. I exempelvis Nordeas fonder så står fördelningen redan i fondens namn. Nordea Stratega 70 betyder att fonden ska placera 70% av kapitalet i aktier och resten i räntebärande papper. Tänk på att du själv kan skapa en egen sorts blandfond genom att konstruera din egna fondportfölj på det sättet att du både äger aktiefonder och räntefonder.

En vanlig blandfondstyp är så kallade generationsfonder. Dessa väljer andel aktier utefter spararens ålder, ju högre ålder, desto mindre andel aktier. Här vill jag däremot poängtera att det nödvändigtvis inte är relevant hur gammal spararen är, utan sparhorisonten. En 20-åring kan ha en sparhorisont på tio år, medan en 40-åring kan ha en spartid på 25 år. Generationsfonder fungerar endast som sådant när förvaltaren förutsätter att alla placerare behöver pengarna vid samma ålder, till exempel pensionsåldern.

 


Fond-i-fond
En annan fondtyp är den så kallade fond-i-fonden. Dessa fonder placerar allt sitt kapital i andra fonder istället för att själv välja ut aktier eller räntor, precis som det låter. Nackdelen med dessa fonder är att avgifterna ofta blir höga, då du dels måste betala avgifter till den enskilda fonden, som i sin tur behöver betala avgifter till de fonder den placerar i – och fond-i-fonden betalar sina fondavgifter genom att lägga en högre avgift på dig som sparare. Det finns däremot fond-i-fondkoncept utan extra avgifter – men här måste man vara uppmärksam då dessa normalt endast väljer fonder ur förvaltarens egna utbud vilket begränsar valmöjligheterna och binder kapitalet till just den förvaltaren. Ytterligare nackdelar med ett fond-i-fondkoncept är att det är svårt att tajma olika marknader. I och med att avgifterna är det enda vi har någon aning om på förhand så rekommenderar jag dig som sparare att själv konstruera din fondportfölj, vilket vi ska titta vidare på i ett senare inlägg.

 

Aktivt förvaltade fonder
Medans vi ändå är inne på förvaltningsavgifter så går vi över på aktivt förvaltade fonder. Det är viktigt att man gör hemläxan ordentligt innan man väljer att placera i aktivt förvaltade fonder. Hela poängen med en aktivt förvaltad fond är oftast att förvaltaren ska slå ett jämförelseindex, och för det tar man ut en högre avgift till skillnad från passivt förvaltade indexfonder. Det finns fantastiska kapitalförvaltare som gör ett imponerande jobb och många år slår index, men man måste se upp med aktivt förvaltade fonder som i verkligheten inte är så pass aktivt förvaltade som man tror man har betalat för. Många aktivt förvaltade fonder följer snarlikt sitt jämförelseindex med små undantag. Tror fondförvaltaren exempelvis inte på Nordea kan denne välja att ”endast” ha 8% av bolaget i portföljen istället för 9.8% som är Nordeas vikt i OMXS30. Tror förvaltaren inte på Nordea vore det troligen mer rationellt att avvika ännu mer, eller att inte äga företaget alls. Detta anses dock för riskabelt, ifall Nordea skulle få en skjuts uppåt och fonden då inte placerat i bolagets aktier så ser avkastningen inte särskilt imponerande när man sedan jämför med sitt jämförelseindex. I boken ”Såhär kan alla svenskar bli miljonärer” av Per H Börjesson kan man läsa att endast 5% av avkastningen för denna typ av fonder kommer från aktiva placeringsbeslut av förvaltaren – då kan det vara bättre att placera sina pengar i en indexfond, än att betala en förvaltare som snarlikt följer index.

Det finns däremot aktiva fonder som verkligen försöker slå index. Om din ambition som fondinvesterare är att slå index med dina placeringar så måste du investera i aktivt förvaltade fonder, eftersom att passiva indexfonder alltid går som index. I aktiva fonder som verkligen försöker slå index kan man årligen få se fonden överavkasta. Förvaltaren i dessa fonder gör ofta gedigna analyser, men litar även på dem. Dessa förvaltare vågar avvika från index, något som är nödvändigt för att kunna överavkasta index. Enligt Per H Börjesson hittar man oftast dessa hos de mindre förvaltarna. Hos de mindre förvaltarna har man oftast samma förvaltare en längre tid enligt Börjesson, något som man genom studier bevisat är en viktig komponent vad gäller fondens prestation. I ”Bli börsproffs på ett par timmar” hänvisar författarna till en studie om hur idealfonden ser ut baserat på empiriska underlag. Relativt nya fonder presterar bättre än de äldsta, stora fonder utvecklas bättre än små, fonden presterar bättre om den förvaltas av en person än om det är ett team, förvaltaren ska vara erfaren och fokusera investeringarna på sin hemmamarknad. Vill man tro på studien så blir således idealfonden en stor, relativt nystartad fond, som förvaltas av en erfaren förvaltare med huvudfokus på Sverige, om det är hemmamarknaden.

 


”Nischade” fonder
Nischade fonder är ett slarvigt begrepp på fonder som fokuserar sin portfölj inom ett mindre område, det kan gälla både bransch och region. Kinas ekonomi växer så det knakar, därför har exempelvis en kinafond varit en attraktiv placering senaste åren. Det finns även fonder som riktar in sig på branscher. En populär bland svenska småsparare är ”Swedbank robur ny teknik”. I den fonden, förvaltad av Carl Armfelt, koncentreras investeringarna till: ”bolag vars produkter eller tjänster har ett högt teknikinnehåll”. Fonden har haft en monstruös utveckling och avkastat 50% årligen i snitt de senaste tio åren. Med det sagt ska man ha i åtanke att techbolag har haft en explosionsartad tillväxtfas och många av dessa bolag handlas till höga P/E-tal i nuläget, med rätta kan man argumentera för. För att få perspektiv på det hela så kan man utläsa i Avanzas grafer att fonden avkastade osannolika 400% på ett halvår i IT-haussen kring millennieskiftet, för att tre år senare ha fått de procenten utraderade och istället visat på en negativ avkastning på nästan -60% sedan starten fem år tidigare. Det kan följaktligen svänga fort i branschspecifika samt regionsspecifika fonder, men här hittar vi oftast största möjliga avkastning, till största risk. Att ha nischade fonder som ”krydda” i sin fondportfölj kan vara en sund idé.

 

Hedgefonder
Många av ovan nämnda fonder korrelerar med varandra, och syftar till att ge avkastning när världen är i harmoni och tillväxt. Hedgefonder ger som namnet antyder en ”hedge”, som kan vara intressant när det är oroligt i världen och aktiemarknaderna sjunker. En hedgefond är en specialfond som inte strävar efter att slå ett jämförelseindex, utan strävar efter att ge placeraren avkastning oavsett om aktie- och räntemarknaderna går upp eller ned. Hedgefondförvaltare har friare placeringsregler, och kan exempelvis via att placera i derivat och certifikat där man spekulerar i nedgång få god avkastning trots att aktiemarknaden sjunker. Nackdelen med hedgefonder är att det i många fall krävs stora summor för att kunna investera i en hedgefond, ibland uppemot 100 000 kronor. Dessutom är aktiemarknaden i det man kallar bullmarknad i 80% av tiden om man tittar de senaste 100 åren, och då kan det vara attraktivare att investera i aktiefonder, då sannolikheten är högre att aktiemarknaden är i uppgångsfas snarare än i nedgång, om vi tittar historiskt. Hedgefonder har även oftast dyra avgifter, och förvaltaren tjänar ofta extra mycket om fonden går bra, och således mindre om fonden går dåligt. Hedgefonder kan däremot vara ett bra diversifieringsalternativ då dessa kan generera avkastning även när aktiemarknaderna faller och världsläget är prekärt, men det kräver enligt min erfarenhet en mer gedigen hemläxa av dig som placerare.

Min förhoppning är att denna fondgenomgång gjort dig klokare vad gäller olika fondtyper. Du får gärna bokmarkera det här inlägget om du i framtiden blir osäker på vad en viss fondtyp innebar. I vilka fonder sparar du?

Källor:
Få råd med dina drömmar, Ung Privatekonomi
Såhär kan alla svenskar bli miljonärer, Per H Börjesson
Bli börsproffs på ett par timmar, Peter Nilsson & Johnny Torsell
https://rikatillsammans.se/fyra-bilder-som-visar-lang-tidshorisont-lagre-risk-hogre-avkastning/